Journalistens klagan

Journalisten Martin Klepke satt i Almedalen och lyssnade på Rättsmedicinalverkets seminarium om medicinsk åldersbedömning. Därefter kved han en drapa i Arbetet om att nyttan av åldersbedömningarnas måste ifrågasättas. Han kände sig nämligen inte övertygad.

Han hade snappat upp att RMV sade sig vara beredda att revidera metoder och utlåtanden efterhand som ny data blir tillgänglig. Hur rättssäkert är det om allting kan ändras med ny forskning, undrade han. Det är naturligtvis en fråga man kan ställa sig, men bara om man inte har förstått att grunden för all vetenskap är att kunskapen inte är stationär, den ändras allteftersom nya observationer görs.

Ibland förkastas gammalt vetande (”Jorden är platt” -> ”Jorden är rund”), oftast modifieras det (”Jorden är rund” -> ”Jorden är i princip rund men tillplattad vid polerna”). Samma sak kommer att ske med metoderna för åldersbedömning. Vad vi vet nu är att ca 5-10% av 17-åringarna (och 0% av 15-åringarna) kan komma att klassas som ”sannolikt över 18” med tandröntgen, men om nya studier visar mer eller mindre kommer denna siffra att modifieras. Det är emellertid extremt osannolikt att den ändras radikalt. Denna ödmjukhet från RMV är på intet sätt ett tecken på ovetenskaplighet, tvärtom.

Dessutom hade Klepke noterat att RMV inte kunde ge ett rakt svar på HUR säkra metoderna är eftersom den sanna åldern på alla de som åldersbedöms inte är känd. Man kan nästan höra Klepke utbrista ”Gotcha!”. Om RMV inte vet hur säkra metoderna är, hur vetenskapligt och rättssäkert är det då?

Förklaringen är emellertid (relativt) enkel. Metodernas säkerhet kan uttryckas på olika sätt. En del av dessa mått på säkerhet påverkas av den undersökta gruppens ålderssammansättning. Ett av de mest använda måtten är ”positivt prediktivt värde” (PPV). PPV är i detta sammanhang ett uttryck för sannolikheten att en individ som har mogen visdomstandrot faktiskt är över 18 år. I snart sagt samtliga studier som presenterar denna sannolikhet (>30 studier totalt sett) är den över 90%, oftast 95% eller mer. Men detta baseras på att man i samtliga dessa studier undersökt individer med känd ålder, oftast jämnt fördelade i spannet 16-22 eller dylikt.

Om man bara undersöker 17-18-åringar blir PPV förstås lägre (eftersom det kommer att vara större andel 17-åringar (som oftare har mogen visdomstandrot) än om man har en jämn fördelning av individer 16-22), och om det är fler överåriga bland de som undersöks än det var i studierna blir PPV högre. Eftersom vi inte vet hur gamla de som hittills åldersbedömts av RMV faktiskt är kan man inte exakt säga hur högt eller lågt PPV är när just denna grupp undersöks.

Men, och detta är viktigt, andelen individer med mogna tandrötter i en viss ålder påverkas inte av ålderssammansättningen. 5-10% av 17-åringarna har mogna tandrötter, och 0% av 15-åringarna (ca 3% av 16-åringarna). Eftersom drygt hälften av de som hittills undersökts har mogna tandrötter är det väldigt osannolikt att de uppgivna åldrarna (ca hälften säger sig vara 17 år, den andra hälften ännu yngre, några få procent uppger sig vara 18+) stämmer. 

Men man kan alltså, som RMV säger, inte fastslå just PPV för en tandröntgen om inte den faktiska åldern är känd. Men mogen tandröntgen talar alltså ändå starkt (mitt ordval, inte RMVs) för att individen är över 18 eftersom andelen under 18 års ålder som har mogna tandrötter är så låg.

Det som slår mig gång på gång i den här debatten är att så många som helt saknar fackkunskaper kritiserar tekniker och metoder de inte förstår – eller ens ansträngt sig att förstå. Klepke är tyvärr inget undantag.