Tino vs Sandro - en recension

Det utlovades ett tungviktsmöte i gårdagkvällens Agenda; ekonomerna Sandro Scocco och Tino Sanandaji skulle debattera migrationens effekter på Sveriges ekonomi och välfärd.

Debattörernas olika profil var tämligen tydlig. Sandro Scocco är den mer slipade debattören, han var väl förberedd och fokuserade på publiken snarare än sin motståndare. Tino Sanandaji hade, vad det verkar, förberett sig för ett akademiskt meningsutbyte. Han verkade faktiskt inte riktigt förberedd på att Scocco proaktivt skulle dra fram OECD-rapporten om migration och Finland som argument för att vår nuvarande migrationssituation är hållbar och han verkade också oförberedd på att Scocco skulle vara aggressiv nog att föra fram Ekberg som stöd för denna tes. Detta blev tydligt när hans spontana reaktion var att skratta och skaka på huvudet. Även om man chockeras av vad en debattmotståndare gör i stridens hetta bör man försöka hålla fasaden uppe. Det är svårt för oinsatta att bedöma vem som har rätt, men det är lätt att bedöma om någon ger ett sympatiskt intryck eller inte. En debatt handlar mer om att vinna sympatierna än att vinna diskussionen.

De två argumenten från Scocco är, för vad det nu är värt, riktigt tunna. Det är inte utan att man misstänker att han är medveten om det tokiga i att antyda att vi kan dra slutsatser om den nuvarande situationen (med 10000 asylsökande i veckan) med hänvisning till historiska studier på långt mindre flyktingströmmar, eller att Finland som tagit emot långt färre ändå har en ekonomi med många låglönejobb. Det verkar också vara sant, som Sanandaji sade, att Ekberg skickat ett mail med omfattande metodkritik (om det kvalar in för en ”sågning” ska jag inte bedöma) till både Scocco och Sanandaji. Även om Sanandaji tog upp detta, blev hans förklaringar tekniska, och det finns inget sätt för tittarna att omedelbart bedöma huruvida Ekberg håller med Scocco eller inte.

Givet att debatten var så kort och att utrymmet för djupdykningar i data var icke-befintligt var det emellertid helt rätt strategi av Scocco att åberopa studier och auktoriteter och påstå att de styrker hans tes, för att försöka tvinga Sanandaji på defensiven och få honom att trassla in sig i vetenskapliga resonemang som moderatorn av hänsyn till tid och publik måste ingripa mot. Det lyckades bara delvis, men visar vikten av att man inför en debatt inte bara förbereder sig för motståndaren, utan också för motståndarens förberedelser. Hade Sanandaji varit förberedd på att Scocco skulle åberopa Ekberg hade det varit elegant att fiska upp utskrifter av mailkorrespondensen. ”Mycket märkligt att du använder Jan Ekberg som stöd för ditt argument, med tanke på att han skickade det här mailet till oss båda, där han skriver…” Även om detta inte hade förändrat något i sak och det inte hade funnits tid att diskutera det i detalj, hade det blivit uppenbart för alla tittare att Scocco försökt sig på en bluff och blivit synad. Som det såg ut nu var det omöjligt att bedöma.

Hur som helst en intressant debatt, det var synd att de inte hade längre tid till sitt förfogande och att de inte tilläts gå lite djupare i datan. Jag tror att publiken hade klarat det.