Det diskuteras ibland huruvida vi har eller i alla fall har haft en "åsiktskorridor" i Sverige, det vill säga ett fält av "godkända" åsikter som man inte får ifrågasätta. Straffet för misshaglig åsikt är enligt denna metafor misstänkliggörande och angrepp på sin person. Särskilt aktuellt har begreppet blivit i migrationsdebatten, där anhängare av begreppet ansett att all kritik mot vår generösa flyktingpolitik blivit behandlad som uttryck för rasism eller xenofobi. Förnekarna av åsiktskorridoren å sin sida menar att det inte finns någon korridor, och att andra sidan i debatten helt enkelt inte klarar av att få saklig kritik och mothugg.
Låt oss då testa huruvida denna hypotes underbyggs av empiri.
Jag har försökt dra mig till minnes olika politiker eller offentliga tyckare, som under tiden fram till hösten 2015 uttryckte kritik mot att vi förde EU:s mest generösa migrationspolitik och/eller ville få upp "volymerna" på agendan. Det finns ett (litet) antal.
Kan åsiktskorridorsförnekarna ge ett enda exempel på hur debatten med migrationspolitikens kritiker, fram till hösten 2015, förts i saklig ton, med fakta och statistik, utan misstänkliggöranden eller personangrepp? Vad jag kunnat se finns inga exempel på detta, men exemplen på personangrepp och offentliga tuktanden är legio.
Låt oss då testa huruvida denna hypotes underbyggs av empiri.
Jag har försökt dra mig till minnes olika politiker eller offentliga tyckare, som under tiden fram till hösten 2015 uttryckte kritik mot att vi förde EU:s mest generösa migrationspolitik och/eller ville få upp "volymerna" på agendan. Det finns ett (litet) antal.
Kan åsiktskorridorsförnekarna ge ett enda exempel på hur debatten med migrationspolitikens kritiker, fram till hösten 2015, förts i saklig ton, med fakta och statistik, utan misstänkliggöranden eller personangrepp? Vad jag kunnat se finns inga exempel på detta, men exemplen på personangrepp och offentliga tuktanden är legio.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar